Munkfors (text från 1856)

Hvar och en, som besökt Wermland, som sett de vexlande partierna af denna "krona för Svea Rikes länder,” förenar sig visst gerna i det omdöme, hvarmed Wermländningen sjelf stoltserar, att denna provins är en bland de skönaste i Sverige. Vill man se och beundra en väldig och storartad natur, typen af det stora, sublima och öfverraskande i ett svenskt landskap, har man härtill det ypperligaste tillfälle.

Här höja granitbergen sina skybekransade hjessor mellan larmande floder och spegelklara sjöar. Det är något af Schweitzernatur, fast i förmildrade drag. Först när vintren lägger sitt täcke öfver berg och dal, framträder den nordliga karakteren, i sill fullhet. Då, om någonsin, finner främlingen poesien af den djupstämda harpa, som ljuder i dess evigt gröna skogar och dånar ur flodernas väldiga kaskader. Men styrkan af Wermlands skönhet ligger ingalunda uteslutande häruti. Mångenstädes träffar vandraren trakter med ljufva, milda, vänliga behag. Väl glöder ej söderns varma sol öfver den ofta rika vegetationen; väl hafva dess skönheter ett spädt tycke, jemförligt med barnsliga, oskuldsfulla behag vid sidan af de rika, utvecklade, manliga; väl ser man merändels blott de välkända löfpartierna af vanlig svensk natur: men öfver det hela ligger ej sällan det obeskrifligt ljufva, idylliska och rörande, hvilket framför allt annat gifver det nordiska landskapet dess karakter och med så starka band fäster Svensken vid fädernejorden, äfven då han lustvandrar i södern och mättas af de rika undren af en evig sommar.

Munkfors är, såsom planschen utvisar, ett landskapsstycke af äkta nordisk natur, vexlande med uttryck af ett mjukare behag. De höga bergen i bakgrunden, de stupande klipporna, krönta af dyster barrskog, strömmen, som här i häftig fart kastar sig utför sluttningen mellan bergen, sedan den med lugna böljor smekat den löfklädda stranden, - allt talar för vår förut gjorda antydan af egendomligheten hos en vy af svensk natur. Af många resande anses Munkfors vara det vackraste stället i Wermland.

Munkfors, som nu eges af Uddeholms bolag, är beläget vid Klar-elfven i den väl odlade och vackra Ransäters socken, 6 1/4 mil från Filipstad och lika långt från Carlstad. Det är det största jernbruk i Wermland; der finnas två sågar, två smedjor och tio stålugnar. Vid bron, som för öfver till Laxholmen, har förut varit laxfiske, hvilket numera är igenlagdt. - Den första jernväg, som i Sverige blifvit anlagd, går från Hästholmen förbi Munkfors' smedjor till Klar-elfven. - Från elfven bakom bron föra tvenne kanaler genom parken ned till smedjorna.

Bruket är anlagdt af brukspatron Börjesson omkring 1670. Samma driftige man har byggt Ransäters kyrka och anlagt Sunnemo bruk, hvarest ännu förvaras porträtter af honom och hans hustru.

I fonden bakom bron ligger en holme, kallad lycksalighetens ö, der resande i en grotta bruka tekna sina namn och utgjuta sitt hjertas känslor i vers eller prosa.